Löptur med Bruce Lee

Imorgon har vi varit här en månad, tiden går sjukt fort! Idag har det varit lugnt igen, det känns lite som lugnet före stormen, för i helgen får vi besök av två vänner till Helmer & Malin så då blir det full fart. Vi ska ju se Roma - Napoli, sen blir det säkerligen en utgång på det.

Som sagt har jag bara tagit det lugnt idag medans både Malin & Helmer har haft fullt upp med plugget. Jag har i ärlighetens namn inte gjort så mycket annat än att fördriva tid vid datorn och tv'n. Tillslut var jag så jäkla rastlös så jag var tvungen att gå ut och springa en sväng. Klockan var 20.00 så jag var lite orolig att de skulle vara lite kallt men det visade sig vara perfekt väder, varken för kallt eller varmt! Så om jag gnäller i nästa inlägg att jag är sjuk så kan ni väl påminna mig att jag får skylla mig själv när är så jäkla envis att jogga i shorts och t-shirt.

Det vart att springa den vanliga vändan, till Circo Massimo och tillbaks. Den "vanliga vändan" börjar med en mycket, mycket skön nedförsbacke på säkert en kilometer, man har löpsteg och spänst som en gasell när man skuttar ner för den! Men på något konstigt sätt förvandlas den till en mardröms backe på vägen hem och löpsteget blir mer likt en neandertalares! Men idag var dom snabba skorna snabbare än någonsin, kändes som man sprang på moln hela vägen, kostade till och med på mig en spurt sista biten i den brutala uppförsbacken!

Nere vid Circo så stötte jag på någon som skulle hade kunnat varit självaste Bruce Lee, tyvärr kunde ja inte kolla så noga då han gav mig onda ögat. Det var nämligen en asiat som stod på samma ställe och studsade, till slut började han mata sparkar på ett stackars träd. Antingen tränade han kickboxning eller så hade trädet sagt något dumt åt han, vad vet jag?

Nått jag vet är då att känslan efter en springtur är alltid lika magisk!

Arriverderci!

Skål!